2014-12-22 Julhälsning

Midvinternattens köld är hård, 
lanternorna gnistra och glimma. 
T26 sova på Gålö gård 
djupt under midnattstimma. 
Vakterna vandrar sin stilla gång 
asfalten är svart, mörkt i varje prång 
snön lyser inte särskilt vit på taken. 
Endast Rune är vaken. 

Ligger där så grå vid akutens dörr, 
grå mot den gröna, nästan nya 
längtar, som många vintrar förr, 
ut till fjärdens vindar bya 
tittar mot berget där betong och sten 
drar kring planen sin mörka gen, 
grubblar, fast ej det lär båta, 
över en underlig gåta.

Bengt för sin hand genom skägg och hår, 
Hjälper vår grå 26:a, att mänskligt tänka 
»nej, den gåtan är alltför svår, 
nej, ska jag i år verkligen blänka?» 
Lennart slår, som han plägar, inom kort 
slika knepiga tankar bort, 
26:an behöver inget extra krams, 
Hon är vacker utan konstigt trams 

Tomten går vägen till södra hamnen, 
känner på alla låsen --- 
Motorer drömma om stora famnen 
sommardrömmar i båsen; 
Triton i stallet börjar bli lite öm 
Triton i stallet har ock en dröm: 
Jag vill fara fram över havet 
propellern tusentals varv runt navet

Han smyger sig sist att se 
GT-båtarna stora och långa 
länge och väl han märkt, att de 
retas lite med hon med ånga; 
förbi en färja han sen på tå 
trippar att åter se de tre söta små, 
ingen må det förtycka: 
det är verkligen en stor lycka. 

Tillbaka på planen för havets hundar, 
se, hur de sova i fuktig natt
t o m hon, du vet, Kungens båt blundar
56:an, en tuffing utan värmande hatt 
26:an sover och drömmer om Eron 
vaknar kort ur ide, sedan ler hon, 
Hon alla sina tomtar känner, 
de äro gode, så gode vänner.

Midvinternattens köld är hård, 
lanternorna gnistra och glimma. 
T26 sova på Gålö gård 
djupt under midnattstimma. 
Vakterna vandrar sin stilla gång 
asfalten är svart, mörkt i varje prång 
snön lyser inte särskilt vit på taken. 
Endast Tomten är vaken...

 

Bo Ahlgren