Archive by Author

Trångt i fartyget

Inlägg av den 4 april 2016
Gryngång 1

Var kan detta vara?

Gryngång 2

En massa rör i alla fall

Gryngång 3

Javisst- gryngången. Är det den omtalade gråvattentanken? Jajamen, äntligen på plats igen.

 

Kåseri av Peter Hjelm

Inlägg av den 4 april 2016
Peter

Kåsören

I en upplyst bergtunnel, vid så man kan köra lastbil i den, hör man ett dämpat ljud av röster. Runt en krök kommer ett 15-tal personer i arbetskläder på väg till ”jobbet”. Gruppen går igenom en port och svänger runt ett hörn och kommer ut i en mycket stor hall, en berganläggning någonstans, som det inte får finnas några bilder från.

Hallen är ganska dunkelt upplyst av armaturer i taket, många meter upp. På golvet i hallen står slipvagnar och kraftigt dimensionerade stålvaggor för att ta upp fartyg. I taket hänger traverskranar i bjärta färger, och från vinschtrummorna hänger grova krokar i lyftvajrar.

Först verkar hallen tom, men när man kommer längre in upptäcker man ett fartyg, som först är nästan osynligt, eftersom kamouflagemålningen M/90 är i perfekta nyanser för att hon ska smälta in mot bergväggen i bakgrunden. Men där ligger HON: R142 Ystad, med sitt vackra slanka skrov i en av vaggorna. Och gruppen är i verkligheten en stor del av hennes besättning, som under några vårveckor ger henne all den omsorg hon är värd. På nära håll är hon STOR, 43 meter och 230 ton inger respekt. Det är dessutom ungefär 7 m upp till däck när hon ligger i sin vagga.

Efter en snabb fika med arbetsfördelning, fylls fartyget och hallen av ljud och liv: man hämtar verktyg och ungefär hälften kryper ner genom luckor i däcken till utrymmena under. Här börjar ett febrilt hackande på rosten som måste bort från stålet. Dammsugare susar, nålpickor, ett slags tryckluftsdrivna stålborstar, rasslar mot stålet och förvandlar rosten till damm, som försvinner in i dammsugarna. Apparater och tankar monteras bort från sina fästen för att ses till, och för att frilägga skrovet under för att rensas från rost. Luften inombords fylls av målarfärgsdoft när alla nyrensade ytor snabbt måste rostskyddas.

Ute på däck och i hallen hörs det dova mullret från traverskranarna, dånet från högtryckstvättarna och rasslet från vinkelsliparna när gammal färg avlägsnas. Gnistregn sprutar när gamla offeranoder skärs bort för att ersättas med nya. Allt blandas med spröda varningstjut från skyliften där två ur besättningen tvättar och rensar bort flagnad färg högt upp på skrovsidan.

Vår fina dam är värd all omsorg och underhållskärlek, och det får hon allra bäst ”hemma” på varvet där hon var regelbunden gäst under tiden med tretungad fana i aktern. Nu, med rakkantad civil svensk flagga i aktern är hon fortfarande ett aktivt fartyg som regelbundet far ut på Östersjön, men vi som pysslar om henne är två till tre gånger äldre än de unga alerta som var hennes besättningar förr. Och vi i besättningen tvingas konstatera att det är väldigt trångt, men väldigt spännande och roligt göra det tunga varvsjobbet på riktigt. Det är nästan svårt att fatta hur konstruktörerna kunde krångla in så mycket apparater på den trots allt minimala volymen som skrovet utgör. Och vi fixar väl inte jobbet lika snabbt som våra yngre föregångare gjorde, men vi kostar på oss att ändå vara noggranna och omsorgsfulla, speciellt med tanke på att vi bidrar till att bevara ett unikt fartyg, som på sitt sätt står för det bästa vi kunde skapa under det kalla kriget, med en slagkraft och räckvidd som inte funnits varken före eller efter.

För att spara tid och minimera springet ut och in i anläggningen, har vi vår egen fartygskock med oss. Han fixar ständigt nybryggt kaffe, the och fikabröd, så man kan snabbfika när det råkar bli någon minuts väntan på att en maskin blir ledig, till exempel. Och mitt i denna röra, och under oerhört primitiva förhållanden, med folk bokstavligen krypande mellan benen med verktyg och prylar ordnar han lunch som inte på något sätt står en ordinär lunchrestaurang efter. Snarare överträffar.

Resultatet när varvsveckorna är avslutade, blir ett fartyg i toppskick, som med stolthet och glädje kan låta allmänheten få se, känna och uppleva vilket fint stycke fartyg som skapades med deras skattepengar. R142 Ystad är en BEST i ordets rätta bemärkelse, Flottans motsvarighet till Flygvapnets best AJ 37 Viggen. Båda hade samma attackbeväpning, förutom att R142 Ystad dessutom kunde skjuta torpeder och fälla minor. Allt för att skydda oss från den invasion som alltså inte blev av.

Det händer på varvet

Inlägg av den 1 april 2016

Ystad på varv 1 april (obs ej skämt)

Ystad har nu stått och torkat upp i tryggt förvar i några dagar. Arbetsmyror har varit och jobbat med olika saker varje dag hittills förutom påsken då fartyget har fått vara i fred. Man har tagit bort robotlådorna med stativ och torpedtuberna. Var ska man nu lägga de små torpederna (läskburkarna) och annat överblivet? Nedanför på golvet/marken står två av våra gamla skarpa lådor tillsammans med två till som ställts fram istället för de två lådor som bara var attrapper och gjorda av stål.   Mellan 4-8 personer per dag har ömsom jobbat hårt ömsom kunnat ta lite ofrivilliga pauser i väntan på att teknik och utrustning inte funnits på plats i önskvärd utsträckning. Gammal färg tas bort och grundmålning sker på viktiga platser. Vår ständiga fiende, rosten, arbetar ju alltid för att ta sig in på de mest omöjliga platser, men nu får vi möjlighet att bekämpa den. Vi har hittat några ställen där vi får svetsa på nytt material, t ex styrbords sida vid duscharna.  Ska vi ta det som ett tecken på att besättningen prioriterar sin kroppshygien ombord? Hålet har även letat sig in genom skottet till Byssan. Undra om Christer i Byssan har upplevt att det varit lite dragit senaste tiden? Anoder har tagits bort från skrovet och skall ersättas med nytt, propellrarna tvättats och slipats blanka och fina. Vi hade besök av skrovmätarna som slipade upp 100 ställen på skrovet under vattenlinjen och på akterspegeln för att mäta godstjockleken på känsliga ställen. Skrovet befanns mestadels vara i god kondition, men hittade även ställen vi behöver åtgärda. Kontrollanten från Transportstyrelsen var nöjd med vad vi visat upp och vad vi berättat om åtgärder för att reparera. Vi har kontrollerat propelleraxlarnas inställning, bytt ut några fula propellerbladsbultar, tömt rodren på vatten. Halvdäck kommer att blästras på rostiga ställen och därför har vi täckt in halvdäck med 300mpresenning. Gråvattentanken är på plats och vi har målat insidan av skrovet därunder. Slutlig montering görs nästa dag. Nålpickan har också gått hela dagen under halvdäck och den lösa rosten tog död på slamsugaren verkar det. Mycket annat har också gjorts. Idag var vi ett 15-tal personer och vi firade med tårtor till eftermiddagskaffet efter en lyckad dag.

Björn Levinsondykgubbe2Gubbar upp1   propellrar2                                 Skrov    propellerbultar  Tårtor

Torrsättning

Inlägg av den 29 mars 2016

Ystad är nu torrsatt och vi har lämnat det våta elementet för en period.
Ystad inf torrsättning
Äntligen dags! Nu har vi luft under botten. Här ska mätas, målas, bytas ut anoder och en hel del annat. Denna fina dam vill också ha underhåll och behöver pysslas om. Nu jobbar vi för fullt för att göra det som behövs inför nästa säsong som står för dörren. Transportstyrelsen vill också ha ett ord med i laget och vill se att vi även i fortsättningen kan transportera passagerare med ett säkert fartyg. Botten kommer att putsas och målas så vi kan glida fram genom vågorna. Kanske kommer en del överraskningar att visa sig men vi är beredda att ta itu med det mesta. Vi kör på för fullt!

Nu är det dags för tjejerna att ta över Robotbåt R142 Ystad

Inlägg av den 29 mars 2016

Söndag 29 maj, Mors dag, är det tjejer, mamma, mormor, farmor och varför inte en möhippa också, som ska ta Ystad i besittning! Kom och upplev en häftig dag där vi forsar och flyger fram i 40 knops fart, nästan stormfort ut på vattnet. Ta med era väninnor och få en oförglömlig upplevelse, något att minnas för livet. Vi stannar till någonstans på fjärden och äter lättlunch och fortsätter tills vi är tillbaka i hamn. Killarna får hålla sig borta denna gång men får gärna sin älskade på denna resa.