Robotbåten R142 Ystad

- Allmän beskrivning -
Som en av svenska flottans tolv robotbåtar var R142 Ystad det vassaste vi kunde gå till sjöss med under det kalla kriget. Uppgiften var i första hand ytattack. Ett fartyg med uppgiften att så effektivt som möjligt anfalla och sänka fientliga fartyg.

Robotbåtarnas uppgifter inom ramen för en av försvarets fyra uppgifter vid väpnad strid var:
- Anfall
- Spaning
- Minering
- Eskortering

Utöver dessa viktiga uppgifter inom försvaret, hade fartygen även tre övriga uppgifter:
- Territoriell integritet.
- Stöd till civila samhället (främst sjöräddning).
- Internationell verksamhet (tex. samövningar med andra länders marina styrkor ).

- Skeppsdata -
- Robotbåten är en deplacerande fartygstyp.
- Fartyget är byggt med från för till akter genomgående huvuddäck, samt trossdäck från förstäven till förkant av maskinrummet.
- Fartyget är indelat i åtta vattentäta avdelningar.
- Skrovet är långskeppsspantat och tillverkat av elektrisk svetsad stålplåt.
- Tvärskeppsspanten är utförda som webbspant.
- Vattentäta skott är utförda av stål medan inredningsskott och däckshus är av lättmetall.
- Framdrivningsmaskineriet består av 3 stycken gasturbiner av typ Bristol Siddeley Proteus 1282 som vardera lämnar en effekt av 3230 kW (4300 hk) och drivande var sin KaMeWa-propeller via en vinkelväxel av tyska ZF.
- Styranläggningen är elektrohydraulisk och fartyget är försett med två roder.
- Elektrisk kraft levereras av 2 stycken generatorer av märket Hitzinger, vilka drivs av var sin Scania diesel. -Spänningen är 440V 60Hz 3 fas. Max kontinuerlig effekt 115 kW respektive 140 kW.
- För aktiv spaning har robotbåtarna yt- och luftspaningsradar (PS75) och för passiv spaning flera utrustningar som känner av varifrån och vilken typ av andra radarstationer som sänder. För navigation har fartygen två navigeringsradaranläggningar, GPS, gyrokompass samt logg.
- Ett avancerat nätverksbaserat stridsledningasystem (MARIL 2000) samordnar spaning,samband, vapeninsatser och egenskydd.
- Egenskyddet utgörs av eldledningssystemet ARTE 722 och en Bofors 57mm allmålspjäs som via en egen radar eller optiskt kan låsa på och bekämpa både yt- och luftmål.

- Bestyckningen utgörs av -
- Upp till 8 stycken Rb 15 Mk II.
- Upp till 6 stycken 53 cm torpedtuber.
- 1 stycken 57 mm allmålspjäs m/7102.
- 2 stycken lysraketställ monterade på sidorna av pjäskupolen (delad lysraketpjäs m/60, 57 mm).
- 2 stycken kulsprutor m/58.
- Fast minräls för minor eller sjunkbomber.
- Fartyget kan byggas om relativt snabbt i ett otal varianter genom att man t.ex minskar på antalet robotar till förmån för fler torpedtuber.
- ”Stor”,resp.”Liten” min / sjunkbombs version erhålles genom att helt eller delvis ta bort robotställ samt torpedtuber.

- Huvuddimensioner -
- Längd över allt : 44,97m.
- Längd i konstruktionsvattenlinjen : 41,1 m.
- Bredd max : 7,49 m.
- Djupgående akter : 2,3 m (roder).
- Höjd över vattenyta: Spaningsradar : 13,2 m eller Uk-mast (fällbar) : 16,1 m.
- Deplacement till KVL: 230 ton.
- Axeleffekt : ca 10 000 kW (13 000 hk).
- Fart : ca 40 knop.
- Besättning : 12 Yoff & 12-15 Vpl.

- Torpedbåtar – robotbåtar -

Dessa förbättrade torpedbåtar av typ Norrköping byggde på Spica-seriens grundkoncept och var till det yttre snarlika sina föregångare, men var en meter längre. Det blev en av de största serier av likadana fartyg som marinen anskaffat.. Den senaste modellen av Bofors 57 mm kanon ersatte den gamla, vilket medförde ökad eldhastighet, snabbare inriktning på mål och ny ammunition. Ny torped- och artilleriledning (Arte722) med radar av hoppfrekvenstyp tillkom, liksom ett nytt stridslednngssystem. Även om något färdigutvecklad sjörobotsystem ännu inte fans, förbereddes en sådan installation. Den nya materielen medförde en vikökning, vilket krävde en något förändrad skrovform och ett ökat deplacement. Genom den nya skrovformen och ett, i förhållande till Spica-serien, förbättrat luftintag, kunde båtarna nå farter på upp mot 42 knop.
Först1979 beslutade regeringen om utveckling av en ny sjömålsrobot. För att förbereda robotinstallationen moderniserades Norrköping-klassen 1981-1985. Fartygen försågs med ny spaningsradar, datorstött stridsledningssystem och passiv radarspaningsutrustning. Med införandet av den trådstyrda och målsökande torped 613, uppnåddes en högre träffsannolikhet. I början av 1985 påbörjades serieleveransen av den nya svensktillverkade RBS15, som är en robot av högsta internationella klass. Varje fartyg kan bära åtta robotar. De är försedda med radarmålsökare, har en avancerad flygbana och en räckvidd på över 100 km. Beroende på antalet ombordtagna robotar, kan två till sex torpedtuber medföras. Fartygstypen döptes om till robotbåt typ Norrköping. I igenkänningsnumret ersattes bokstaven T av bokstaven R.
Robotbåtarna måste betraktas som mycket lyckade. Det är tveksamt om det någonstans i världen finns vapensystem med samma höga klass på ett så litet fartyg.
Sex av fartygen utrangerades i slutet av 1990 talet, medan de andra sex livstidsförlängdes med början 1997 för att kunna vara operativa till år 2010.