Hejsan

När jag idag såg Ystad och Spica backa ut drabbades jag av ett anfall av insikt. Det är naturligtvis fullständigt omöjligt, och t o m lite löjligt att tänka sig, att driva två gasturbinfartyg på 13 500 hk som ideell verksamhet. När man dessutom vet att det i andra änden av basen ligger tre st MTB, där de två yngsta har en ålder där den normalt funtade börjar fundera på att gå i pension, som väntar på att få hoppa i sjön blir det ju om möjligt ännu mer orealistisk.

Man kan jämföra insikten lite grann med humlan som inte kan flyga, men själv inte vet om det. Hoppas inte fler helt plötsligt kommer till samma insikt för då är det ju kört!

Var lite tveksam om jag skulle skicka det här mailet för även ni skulle ju kunna komma till samma insikt och det vore ju inte bra.

Skämt åsido, ibland kan det vara spännande att ”kliva ut ur sig själv” och reflektera över vilken fullständigt unik verksamhet vi håller på med. Man får ju nästan nypa sig i armen… 🙂

Men nu ska jag sluta vara djup, återgå till mitt vanliga jag och ta en pilsner!

Ha det gott

Bosse

PS Några av gästerna var även nere i maskinrummet på 26:an och de var glada som spelmän över hela sin upplevelse under dagen. …DS

 
Detta blev mitt svar till honom:

Hej

Ja det är människorna runt omkring som gör det omöjliga möjligt
Alla kompetenser och engagemang som på olika sätt bidrar och får till det
För utom våra fartyg så hanterar vi en organisation att sälja 140 biljetter, fakturera, organisera i land, fixa mat till två besättningar ombord samt korv mm till alla gäster, förutom klassning, utbildning, läkarintyg, vända flotte, och hålla ca 50 system igång förutom maskin.
Ja det är en ynnest att få vara delaktig och få uppleva detta.
Tack för din reflektion.

CG