De flesta av besättningen som inte har sin bostad i Stockholmstrakten samlades under eftermiddagen/kvällen innanför grindarna till Paradiset. Självklart drällde det in diverse 08:or också. Förutom att stuva undan tillhörigheter och självklart göra sig hemmastadd i det som skulle bli ens hem under ett antal dagar och nätter, så var det en viss dam som pockade på lite uppmärksamhet och omvårdnad.
Sagt och gjort så sattes det igång nere i Gruvan.
Christoffer och Larsa satte igång med att kolla oljenivåer och diverse vätskor i maskin. De bägge Scaniorna fick en skvätt ny olja, system gicks igenom och kollades så att inget skulle bli en otrevlig överraskning när vi väl lämnat Gålö. Peter v M. gick bredvid som motorelev under tiden och bidrog med sin kunskap om vad saker och ting fanns eller inte fanns, samt självklart hjälpte till med en tidig klargöring för gång.
Vid pejling av SMO-tankarna i LIR började det bli lite bekymmersamt: väldigt lite olja till hjälpkärror och växlar kvar. Sondering av förråd gav inget. Tomt överallt!!!
Efter rådslag på lördag morgon med nyduschad Chief, så ringde CG till Ulf Hobro i Västervik. Efter rådigt ingripande från Ulf så stod 50 liter prima olja och väntade på kajen när Ystad anlände Västervik på lördag eftermiddag. Stort tack, Ulf!
Allt gick som det var tänkt nere i Gruvan. Inga som helst konstigheter förutom att det började bli varmt i MC. Rejält varmt dessutom. Tyvärr fanns ingen hjälp att få. Hade inte kylaggregatet i MC frusit sönder för oss vintern 2011/2012, så skulle läget varit annorlunda. Tyvärr så läckte även kylmediet till AC:n som skulle förse SLC med kyla.
Efter en antal timmar till sjöss, så började tempen krypa upp mot 37 grader i SLC.
Tydligen var då 32 grader i MC inget att skriva hem om. Svettigt var det iallafall.
Efter sedvanlig turbintvätt beordrad av Gunnar, skulle vi starta upp våra GT 1:or på söndag morgon för vidare färd mot Oskarshamn. BB GT ”smög” igång så fint.
SB GT var däremot långt ifrån livfull. Hydraulstarten gick som den skulle, men vägrade att dra turbinen med sig. Konstaterades att startaxeln hade tackat för sig och absolut inte tänkte samarbeta. Vad göra? Vi skulle ju kasta loss! Efter konsultation med Mano startades MS GT 1 upp och vi kunde lämna kajen för vidare färd mot Oskarshamn. Samtidigt började Håkan och Larsa lossa hydraulmotorn för att sedan kunna byta ut den havererade startaxeln. Ca 20 min senare gick även SB GT 1 att starta upp.
Av någon outgrundlig anledning hade Gunnar innan vi lämnat Gålö rivit i någon container och tyckt att en startaxel i reserv kan vara bra att ha med sig.
Vad är det man säger, Gunnar? Gammal är äldst…
Efter detta gick allt som det var tänkt. Många intresserade gäster besökte oss i maskin och även ett stort antal guidningar gick av stapeln när vi låg förtöjda.
Väl i Karlskrona kunde vi utföra diverse underhållsarbeten samtidigt som det guidades friskt över hela fartyget.
Våra duktiga guider från besöket på 1:a Ubåtsflottiljen tog tillfället i akt att få följa med på en körning vi hade på tisdagen den 3/6. Verkade mycket nöjda. Stort tack för en riktigt bra guidning på HMS Gotland.
Tisdagen innefattade även bunkring. Efter en liten förflyttning till kajen bakom KBV anlände 30 kubikmeter diesel till Ystad. Välbehövligt. Det hade börjat larma om ”lågt bränsletryck innan turbinerna” när vi sladdade in mot Karlskrona på söndagen. Kändes som om vi gick på ångorna, trots att vi hade nästan 10 kubik kvar. Gunnar och Tobbe skötte bunkringen medans merparten av besättningen genomförde studiebesök på Karlskronvarvet. Mycket sevärt och imponerande.  Man får hoppas att de nya ägarna kan få tillverka fartyg och ubåtar av samma kaliber som den dam våran förening förvaltar, dvs R142 Ystad.
/Larsa