Rote 24 maj Ystad-Spica

Säsongens första körning i maj var en Ystad-klassiker, en körning i Kalla krigets kölvatten, en intressant och spännande färd genom några av de mest välkända platserna från ubåtsjakternas tid på 1980-talet.
Dagen började med guidning såväl ombord som på själva Gålöbasen för en inblick i den historiska betydelse och verksamhet som fartygen och basen en gång var del av. Innan sjöresan laddades sedan energidepåerna med grillade hamburgare.

Vi reste därefter ut på historiska vatten där kalla krigets dramatik en gång utspann sig.

Från däck berättade vår ciceron om de intressanta platser och områden där svenska marinen en
gång spanade efter främmande ubåtar. Vi passerade den norra spärren vid Alvsta Långholmar, fortsatte över Hårsfjärden och in i den trånga farleden vid Muskö och Skramsösund. Vid Muskö kan man tydligt se portarna in i berget – vissa tillräckligt stora för att ta emot dåtidens jagare, andra särskilt anpassade för ubåtar – en påtaglig påminnelse om den underjordiska marinbasens storlek och strategiska betydelse. Strax därefter gick vi genom det smala Skramsösund och vidare ut på Mysingen, där landskapet öppnade upp sig och fartresan tog vid.

Nu började en av höjdpunkterna: vi körde i rote tillsammans med T121 Spica, och när vi kom ut på öppet vatten växlade vi om att köra bredvid och förbi varandra i hög fart. Det gav en unik chans att se de två fartygen i full aktion – ett mäktigt och fartfyllt inslag som drog många uppskattande blickar och kameror på däck.

Åter förtöjda på Gålöbasen kunde man, som så ofta, skönja ett antal genuina
robotbåtsleenden bland passagerarna – ett brett, ofrivilligt leende som bara uppstår efter en dag fylld av fart, historia och sjöbris i ansiktet.

Skribent: Anne Sofie Eriksson