Senast uppdaterad 2022-06-01

Historia om Robotbåtarna.

Torpedbåt typ Nkg omfattade tolv fartyg vilka färdigställdes vid Karlskronavarvet AB 1973-76. Tidigare torpedbåtar hade namn efter stjärnor. Nkg-seriens fartyg fick stadsnamn. Därmed bröts en mångårig tradition i svenska flottan att, efter tysk förebild, döpa fartyg efter stjärnor och stjärnbilder. Redan 1976 föreslogs att Nkg-klassen skulle modifieras till robotbåtar och inriktningen var att den amerikanska roboten Harpoon skulle köpas in för ändamålet. 1979 beslöt dock riksdagen att en svenskutvecklad robot skulle utvecklas och anskaffas i stället för Harpoon. Resultatet av detta blev att fartygen utrustades med den helt svensktillverkade Robot 15.

1981 påbörjades modifieringen som innebar robotbestyckning och förbättrade radar-, stridslednings- och eldledningssystem. Typnamnet ändrades härmed till ”Robotbåt typ Norrköping”. Under 1995 påbörjades ytterligare en modernisering och sexårsöversyn för HMS Ystad (R-142), som var den första av planerade sex stycken som skulle behållas, övriga sex robotbåtar HMS Norrtälje (R133), HMS Varberg (R134), HMS Västerås (R135), HMS Västervik (R136), HMS Umeå (R137) och Strömstad (R141) utrangerades.

Moderniseringen innebar främst en del skeppstekniska åtgärder såsom att GT5:an för elförsörjning byttes mot ytterliggare ett dieseldrivet elverk, hydraulikstart för turbiner, vibrationsmätutrustning för huvudmaskineri, kontrollsystem för torpedvapen, robotinstrument för RBS15 MK II, luftkonditionering i SLC, ny VHF och navigeringsradar på bryggan samt utrustning för GMDSS och en komplett ombyggnad av stridsledningscentral med MARIL 2000. Typnamnet ändrades i samband med detta till ”Robotbåt typ Ystad” och fartygen skulle med denna modifiering vara operativa till minst 2015.

Först ut från modifieringen var HMS Ystad (R 142) och HMS Norrköping (R 131), följt av HMS Nynäshamn( R132) och HMS Luleå (R139) och sist HMS Piteå (R138) och HMS Halmstad (R140). Sista fartygen färdigställdes under år 2000.

2001 utrangerades ytterligare två fartyg ur serien, HMS Luleå (R139) och HMS Halmstad (R140) varefter fyra fartyg återstod.

2003 utrangerades ytterligare två fartyg ur serien, HMS Nynäshamn( R132) och HMS Piteå (R138) varefter två fartyg återstod fram till hösten 2005 då de två kvarvarande robotbåtarna, i drift HMS Ystad (R 142) samt HMS Norrköping (R 131) utrangerades och blev liggande vid Örlogsbasen i Karlskrona.

Gålöbasen

Gålö började nyttjas som bas för fartygs­förband redan under 1930-talet. I maj 1940 baserades en torped­plans­division till Gålö. Basen byggdes ut i rask takt och blev T2-divisionens fasta bas med en omfattande anläggning även på land. Utmed stränderna anordnades väl skyddande värn med uppvärmings­anordningar för motorer och torpeder. I början använde man fartyg som logement men dessa ersattes snart av byggnader på land. I januari 1941 tvingades 1:a divisionen att ombasera till Karlskrona för att inte frysa inne. I april hade vintern släppt sitt grepp och divisionen kunde återgå till Gålö.

Under 1942 – 1944 var förbandet liksom tidigare förlagt till krigsbas. En allt viktigare uppgift blev nu den kontinuerliga spaningsverksamheten över Östersjön. Sovjet utökade sina ubåtsoperationer för att i mesta möjliga utsträckning störa handelssjöfarten mellan Sverige och Tyskland. I anslutning till konvojeringen av denna civila sjöfart fick T2-divisionen stor betydelse för övervakningen. 1944 började den nya torped och minflotiljen att sättas upp vid F17 Ronneby. Under september samma år avvecklades 1:a divisionen vid F2 och Gålöbasen fick andra uppgifter. 

Gålöbasen 1984

Gålöbasen 1984

Efter andra världskriget blev Gålö torpedbåtarnas hemvist. Genom åren fanns det i södra hamnen torpedbåtar av Plejad-klass, senare torpedbåtar av Spica-klass och Robotbåtar av Norrköpingsklass. I norra hamnen baserades motortorpedbåtar (MTB) och senare patrullbåtar typ Hugin. Basverksamheten upphörde i mitten av 1980-talet och flyttades till nyetablerade kajanläggningen i Berga.

Flygfoto över Gålöbasen

Flygfoto över Gålöbasen